Brott mot mänskligheten är ett allvarligt internationellt brott som numera definieras i artikel 7 i Romstadgan för Internationella brottmålsdomstolen, och sedan 2014 är det även direkt reglerat i svensk lag (2014:406). Begreppet användes första gången i internationell politik den 24 maj 1915, då Ententemakterna (Storbritannien, Frankrike och Ryssland) varnade den osmanska regeringen för massakrerna på armenier, som de kallade ett "brott mot mänskligheten och civilisationen". Detta fall kom att bli ett viktigt prejudikat inför Nürnberg- och Tokyorättegångarna efter andra världskriget, vilket bekräftades av en FN-rapport från 1948 som pekade på det armeniska fallet som en föregångare till brottsdefinitionen. Nürnbergstadgan från 1945 definierade brottet som bland annat mord, utrotning, slaveri, deportation och förföljelser av civilbefolkningen, exempelvis i koncentrationsläger. I Sverige utreds dessa brott av gruppen för Krigsbrott vid Polismyndighetens Nationella Operativa Avdelning (NOA), under ledning av åklagare vid Riksenheten mot internationell och organiserad brottslighet.