Algblomning, eller vattenblomning, är en kraftig tillväxt av planktonalger som uppstår vid starkt solsken, lugnt väder och god tillgång på näringsämnen som kväve och fosfor – ofta som ett resultat av människans övergödning. Trots att blomningen är en naturlig och viktig del av havets näringskedja, med både vår- och höstblomning, kan den orsaka syrebrist när algerna sjunker till botten. I Östersjöns bräckta vatten orsakas blomningarna ofta av giftiga cyanobakterier, tidigare kallade blågröna alger, där arten Nodularia spumigena producerar levertoxinet nodularin som kan ge illamående, kräkningar och hudirritation – särskilt farligt för små barn och djur. I Västerhavet har främmande arter som Chrysochromulina polylepis (1988) och Karenia mikimotoi (1966) lett till massdöd av fisk. Begreppet "vattenblomning" är gammalt och belagt redan 1702, medan termen "algblomning" först togs upp i Svenska Akademiens ordlista 1986. Man bör undvika att bada vid kraftiga blomningar, eftersom algtoxin kan irritera hud och ögon även utan att man sväljer vattnet.