Vargjakt bedrivs idag främst för att reglera vargstammens storlek och minska spridningen av sjukdomar, men har historiskt även varit viktig för pälsens skull, där den bästa kvaliteten ansågs komma från Sibirien. Redan år 813 skapade Karl den store ett särskilt kungligt ämbete i Frankrike, Le grand louvetier de France, som ansvarade för jakten och vars vapen pryddes av två varghuvuden – en tradition som lever kvar i dagens lieutenant de louveterie. Bland moderna jaktmetoder finns den stillsamma vakjakten från torn, där uppvärmda torn används i Alberta, Kanada, samt hetsjakt med specialiserade hundraser som irländsk varghund och borzoi. Fällfångst med saxar var dock en brutal metod som innebar enorma lidanden, då vargens tänder splittrades och käkbenen skavdes sönder när djuret kämpade för att frigöra sig. Vargjakt är således en komplex praktik som väver samman århundraden av tradition, strategisk jaktkunskap och ett ständigt aktuellt etiskt dilemma.