Spärregler är regler som hindrar eller försvårar för de minsta partierna att få mandat i allmänna val, och de varierar kraftigt mellan olika länder. Till exempel kräver Sverige och Tyskland en röstandel på 4–5 %, medan Turkiet har en 10-procentspärr, Danmark 2 % och Nederländerna helt saknar formella regler – där räcker cirka 0,67 % för ett mandat. Utöver fasta procentgränser skapas en "naturlig spärr" av antalet mandat per valkrets, och även fördelningsmetoden spelar roll: d'Hondts metod gynnar stora partier medan den i Sverige använda jämkade uddatalsmetoden är mer gynnsam för små partier. I Sverige infördes fyraprocentsspärren vid den partiella författningsreformen 1968 för att förhindra splittring och möjliggöra starka regeringar, men det finns ett undantag: ett parti kan få mandat om det når minst tolv procent i en enskild valkrets, även om det inte klarar riksdagsgränsen. Regeln gäller både val till riksdagen och Europaparlamentet, och ett parti som passerar den nationella gränsen får normalt minst 14 mandat i riksdagen.