Polens delningar var tre händelser på 1700-talet då Ryssland, Preussen och Österrike i samförstånd delade upp det försvagade Polsk-litauiska samväldet. Landet hade försvagats av krig, som Karl X Gustavs invasion och det stora nordiska kriget, samt av det så kallade liberum veto som förlamade riksdagen och omöjliggjorde reformer. Den första delningen skedde 1772, då Österrike tog Galizien, Preussen tog Westpreussen och Ryssland tog Vitryssland – Polen förlorade då 5 av sina 14 miljoner invånare. Efter den andra delningen 1793 följde den tredje 1795, vilket gjorde att Polen helt upphörde att existera som självständig stat fram till första världskrigets slut 1918. Den siste kungen, Stanisław II August Poniatowski, försökte återupprätta en stark centralmakt men misslyckades, och stormakterna garanterade endast de resterande delarnas integritet under sin egen kontroll. Delningarna utplånade därmed ett av Europas största länder under över ett sekel.