Svenskt medborgarskap är ett rättsligt band mellan individen och staten, reglerat av lagen (2001:82), och förvärvas främst genom härstamning, födelse, adoption eller naturalisation. Sedan 2001 tillåts dubbelt medborgarskap, och som EU-medborgare har svenskar rätt att bosätta sig i EU- och EFTA-länder samt rösta i Europaparlamentet. Historiskt har reglerna utvecklats från 1858 års förordning, som ställde krav på försörjning och vandel, till 1894 års lag, där kvinnor förlorade eller fick medborgarskap genom äktenskap. 1924 års lag moderniserades genom nordiskt samarbete, vilket skärpte försörjningskraven och avskaffade tro- och huldhetseden. Idag bygger systemet på härstamningsprincipen, men med tydliga möjligheter till naturalisation för den som uppfyller villkoren.