En gård (eller lantgård/bondgård) är en samling byggnader som utgör mittpunkten för en jordbruksenhet och bebos vanligtvis av en familj, som även kan ägna sig åt skogsbruk eller fiske. I dag finns cirka 70 000 lantbruk i Sverige, och de flesta gårdar bär tydliga arv från sent 1800-tal, med byggnader som boningshus, ladugård, trösklada och olika uthus. Begreppet gården uppstod redan under stenåldern när människor blev bofasta, och under vikingatiden var den mycket viktig – ordet "gård" betyder just "omgärdad plats", med långhuset som central bostad. Under medeltiden samlades gårdar i byar, men jordbruksreformerna på 1700- och 1800-talen (storskiftet, enskiftet och laga skiftet) upplöste byarna och flyttade ut gårdarna; Gustav Vasa var tidigt en förespråkare för effektivisering. Under 1900-talet minskade jordbrukets betydelse och många byggnader revs, medan namngivningen av gårdar ofta avspeglar geografiskt läge, skattskyldighet eller ägarens namn – med varierande sedvänjor i olika delar av Sverige.