Brott definieras i svensk juridik som en gärning som strider mot en lagbestämmelse och för vilken ett straff är föreskrivet. För att ett brott ska anses begånget krävs både objektiva rekvisit (själva handlingen) och subjektiva rekvisit (uppsåt eller oaktsamhet), där huvudregeln enligt 1 kap 2 § brottsbalken är att uppsåt krävs om inte annat anges. En person är formellt sett endast brottslig efter en fällande dom, då åklagaren har bevisat att alla rekvisit är uppfyllda; annars är personen endast misstänkt. Enligt 1 kap 2 § 2 stycket brottsbalken utgör självförvållat rus inte en ansvarsfrihetsgrund, men en prejudicerande dom från Högsta domstolen i september 2011 har enligt Madeleine Leijonhufvud och Suzanne Wennberg upphöjt berusning till en ursäkt för brott. Den vetenskapliga studien av brott kallas kriminologi, och brottslighet betraktas som ett av de största samhällsproblemen, vilket ofta ligger till grund för politiska beslut och brottsförebyggande insatser.