Skåne är Sveriges sydligaste landskap och utgör den sydligaste spetsen av Skandinaviska halvön, omgivet av Östersjön, Kattegatt och Öresund, där det tillsammans med danska öar bildar den transnationella Öresundsregionen. Namnet har urgermanskt ursprung och betyder ungefär "land vid vatten" eller "halvö", vilket återspeglas i historiska former som Skanö och Skaney. Från 900-talet var Skåne en del av Danmark, med Lund som ärkestift från 1104 och ett blomstrande handelscentrum vid Skanör och Falsterbo tack vare det rika sillfisket under medeltiden. Efter en kort svensk period 1332–1360 återgick det till Danmark, men vid freden i Roskilde 1658 övergick landskapet till Sverige, och efter det misslyckade danska återerövringsförsöket i det skånska kriget 1675–1679 var det helt integrerat i det svenska riket år 1719. Under 1700-talet rådde stagnation, men med järnvägarna och industrialiseringen under 1800-talets senare del tog utvecklingen fart. Före 1658 var Skåne indelat i flera slottslän, såsom Helsingborgs och Falsterbo län, vilka styrde de olika häraderna i landskapet.