Folkkommunen (人民公社) var en administrativ och ekonomisk enhet som styrde jordbruks- och industriproduktionen på den kinesiska landsbygden från 1958 till 1985. Idén lanserades av Mao Zedong som en del av det Stora språnget, och den första folkkommunen, kallad "Sputnik", grundades i Suiping härad i Henan-provinsen i april 1958. Dessa kommuner slog samman hundratusentals kooperativ och organiserades i produktionsbrigader och produktionslag, där invånarna bland annat tvingades äta i kollektiva matsalar. Organisationen ledde dock till en massiv hungersnöd åren 1959–1962, där mellan 30 och 40 miljoner människor beräknas ha dött på grund av misshushållning och överdrivna spannmålskvoter. Efter denna katastrof genomfördes viss reform, såsom avskaffandet av de impopulära matsalarna, men kommunerna behölls fram till att de upplöstes successivt genom spontana markdelningar på 1980-talet.