Jaroslav I, även känd som Jaroslav den vise, var storfurste av Kievriket från 1019 till sin död 1054, och hans regeringstid betraktas som Kievrikets guldålder. Efter fadern Vladimir I:s död 1015 kämpade han länge mot sina bröder, bland annat Svjatopolk, innan han slutligen blev obestridd härskare över hela Rutenien. Hans politik var främst vänd västerut; han gifte sig med den svenska prinsessan Ingegerd Olofsdotter 1019 och gifte bort sina döttrar med kungar i Frankrike, Polen och Ungern, däribland Anna som blev drottning av Frankrike. Som "bokälskande" furste spred han kristendom och upplysning genom att bygga Sofiakatedralen i Kiev, kopiera kyrkslaviska texter och grunda skolor, samtidigt som han lade grunden för det ryska klosterväsendet. Han säkrade även rikets gränser mot nordväst och grundade staden Jurjev (nuvarande Tartu) efter sitt kristna namn. Hans arv lever kvar genom den ukrainska förtjänstorden "Furst Jaroslav den vises orden", instiftad 1995.