Kosmisk inflation är en hypotetisk teori inom kosmologin, föreslagen av den amerikanske fysikern Alan Guth 1981, som förklarar varför universum ser likformigt ut i alla riktningar och verkar vara så platt. Teorin innebär att universum, strax efter Big Bang, genomgick en extremt snabb exponentiell expansion under en bråkdel av en sekund (mellan cirka 10^-35 och 10^-32 sekunder), vilket ökade dess storlek med uppemot 10^28 gånger. Denna enorma expansion löser horisontproblemet – att två diametralt motsatta punkter på himlen har nästan exakt samma temperatur (2,7 K) trots att de aldrig kan ha varit i kontakt – eftersom områden som tidigare var i kontakt slits isär. Inflationen hanterar även flathetsproblemet, då mätningar från bland annat WMAP visar att densitetsparametern Ω0 är 1 ± 0,01, vilket annars skulle kräva en extremt osannolik finstämning redan 1 sekund efter Big Bang. Guths förklaring bygger på att universum hamnade i ett "falskt vakuumtillstånd" med repellerande gravitation, och när detta tillstånd upphörde frigjordes energi som bildade de partiklar, kvarkar och fotoner vi ser idag.