F-loken var de största ånglok som gick i reguljär trafik i Sverige, tillverkade i 11 exemplar av NOHAB i Trollhättan mellan 1914 och 1916 för stambanelinjerna Stockholm–Malmö och Stockholm–Göteborg. De var utrustade med en fyrcylindrig compoundångmaskin och överhettare, vilket gav en effekt på 1 550 hästkrafter, en tjänstevikt på 142,8 ton och en topphastighet på 90 km/h. När de svenska stambanorna elektrifierades på 1930-talet blev loken övertaliga, varför Statens Järnvägar sålde samtliga till det danska DSB 1937, där de tjänstgjorde ända till slutet av 1960-talet. Det mest kända loket, F 1200, var inblandat i Sveriges värsta järnvägskatastrof i Getå 1918 (minst 41 döda), men reparerades och återköptes senare av Sveriges Järnvägsmuseum i Gävle, där det fortfarande är kördugligt. I Danmark byggdes loken om till högerkörning och littererades "E", medan det elfte loket i serien fick numret 1271 istället för 1210 eftersom nummerserien redan var fylld.