Norges statsminister är landets regeringschef, och ämbetet i dess nuvarande form infördes den 21 juli 1873, efter att tidigare ha varit förlagt till Stockholm under den svensk-norska unionen. Statsministern utnämns formellt av monarken, men sedan parlamentarismen infördes 1884 måste denne ha stöd av en majoritet i Stortinget för att kunna sitta kvar vid makten. Sedan 2021 innehas posten av Jonas Gahr Støre, och även om rollen inte formellt definieras i grundlagen, fungerar statsministern som regeringschef och monarkens främsta rådgivare. Statsministern har stort inflytande genom att styra regeringens dagordning samt utse och entlediga ministrar, men internationella studier visar att den norske statsministern faktiskt har mindre makt än många andra europeiska kollegor. Före 1873 var det istället en riksståthållare eller vicekung som ledde statsrådet i Kristiania, medan statsministern i Stockholm endast var chef för den norska avdelningen, inte en självständig regeringschef. Maktutövningen bygger på konstitutionell sedvanerätt där regeringen styr i monarkens namn, vilket gör att statsministerns faktiska makt i hög grad är avhängig stödet från Stortingets majoritet.