Medborgarskap har sina rötter i den franska revolutionens idéer och innebär att en person har fulla politiska och sociala rättigheter och skyldigheter i en stat. Rätten baseras vanligen på två principer: jus sanguinis (blodets princip, där medborgarskap ärvs från föräldrar) eller jus soli (jordens princip, där födelseorten avgör, vilket är vanligt i klassiska immigrantnationer som USA). Man kan även förvärva medborgarskap genom naturalisation, det vill säga ansökan efter permanent bosättning, vilket kan ske antingen istället för eller som komplement till ett tidigare medborgarskap (dubbelt medborgarskap). Begreppet nationalitet är nära besläktat men har historiskt även kopplats till etnisk identitet och härkomst, medan medborgarskap idag främst är en juridisk samhörighet med en stat. Det finns i huvudsak tre sätt att bli medborgare: genom föräldrars medborgarskap, genom bosättning (exempelvis vid territoriella överföringar som när Finland avträdde östra Karelen till Sovjetunionen) eller genom ansökan till myndigheterna. När man väl är medborgare upphör inte detta genom att man reser ut eller bosätter sig i ett annat land.