Novaja Zemlja (ryska: "Nya landet") är en rysk ögrupp i Norra ishavet, belägen i nordöstra Europa, med två huvudöar, Juzjnyjön och Severnyjön, som skiljer Karahavet från Barents hav. Med en yta på 82 600 km² är den nästan obebodd, med endast 2 302 invånare (2021), främst i orten Belusja Guba. Ögruppen är mest känd för att ha varit Sovjetunionens viktigaste kärnvapenprovområde under kalla kriget, där 134 laddningar detonerades, inklusive den 50 megaton tunga Tsarbomben 1961. Historiskt upptäcktes den av Willem Barents på 1500-talet, och under andra världskriget användes den som tillflyktsort för allierade konvojer samt som tysk bas för sjöflygplan. Idag utgör Novaja Zemlja ett administrativt distrikt inom Archangelsk oblast, och Kap Flissingskij räknas som Europas östligaste punkt.