Traumabindning är en stark känslomässig bindning som en utsatt person kan utveckla till sin förövare, vanligtvis till följd av psykisk misshandel. Begreppet myntades 1981 av psykologerna Donald Dutton och Susan Painter och bygger på en mak obalans i relationen samt en intermittent (växelvis) tilldelning av värme och bestraffning. Relationen kännetecknas av ett cykliskt mönster där spänning gradvis byggs upp, följs av en missbandlingsfas, och därefter av perioder av kärlek och hänsyn – vilket gör att offret upplever konsekvenserna av att lämna relationen som mycket värre än att stanna. Fenomenet är inte begränsat till kärleksrelationer; det är även vanligt i familjer, vänskaper, sekter, gisslan- och trafficking situationer samt är en dominerande komponent i den så kallade narcissistiska misshandeln. Slutligen är traumabindning nära besläktad med Stockholmssyndromet och förklarar de starka lojalitet känslor som vissa offer utvecklar mot sina förövare.