Basalt är en svart, finkornig magmatisk bergart av vulkaniskt ursprung som vid vittring blir gulbrun, rödbrun eller grönaktig. Den har en kiselsyrahalt på cirka 50 viktprocent och innehåller främst kalciumrik plagioklas, pyroxen och olivin, vilket gör den till jordens vanligaste lavabergart och dominerande över stora delar av havsbottnarna. Namnet kommer från grekiskans basanites som betyder "prövosten", eftersom hårda, mörka stenar historiskt användes för att testa kvaliteten hos guld- och silverlegeringar.

Bland de mest spektakulära förekomsterna finns Deckantrapporna i Indien (som täcker en halv miljon kvadratkilometer) samt pelarförklyftningar som Giant's Causeway på Irland och Fingals grotta i Skottland – även Rallate i Skåne uppvisar sådana strukturer. Basalt finns i flera typer, bland annat tholeiitisk basalt (som är vanligast vid oceanryggarna och döpts efter tyska Tholey) och alkalin basalt med hög natriumhalt. Genom metamorfos kan bergarten dessutom omvandlas till amfibolit, vilket visar på dess roll i jordskorpans geologiska kretslopp.