Sveriges flagga är en korsflagga med ett gult kors på blå botten, där korset symboliserar kristendomen och färgerna har djupa rötter i den medeltida heraldiken, som till exempel i vapnet med tre kronor. Den första officiella beskrivningen finns i ett kungligt brev från 19 april 1562, men själva formen med det förskjutna korset härstammar från medeltida korstågsbaner och kallas inom vexillologin för skandinaviskt kors, med danska Dannebrogen som tidigaste förebild. Färgerna blått och gult kan spåras tillbaka till Magnus Ladulås kungavapen från 1275, och sedan 1906 års flagglag har nyanserna fastställts som "ljust mellanblå" och "guldgul" med exakta tekniska specifikationer i system som NCS och Pantone. Oavsett storlek ska flaggan alltid ha proportionerna 10:16, där korsets bredd är hälften av de blå fältens höjd, och storleken anpassas efter flaggstångens höjd. En vanlig svensk sed är att hissa en vimpel dygnet runt när flaggan inte är uppe, en tradition som dock inte gäller för kungahuset.