Tvångssparandet, formellt kallat tillfälligt sparande, var ett omdiskuterat obligatoriskt sparande som infördes i Sverige 1989. Initiativet kom från finansminister Kjell-Olof Feldt (S) efter att hans förslag om höjd moms och andra skattehöjningar fått hård kritik från LO, och istället förhandlades ett alternativ fram med Centerpartiets ledare Olof Johansson. Reformen, som gällde från den 1 september 1989 till den 31 december 1990, innebar att alla privatpersoner tvingades spara 3 procent av sin slutskatt, utan någon nedre gräns från början – vilket drabbade även pensionärer och ungdomar med små belopp. Totalt samlades 2,6 miljarder kronor in för 1989 och 9 miljarder för 1990, och pengarna återbetalades via postanvisningar under 1991 och 1992. Åtgärden blev starkt kritiserad och fick sitt nedsättande smeknamn av motståndarna, och Feldt kallade den senare i sin självbiografi för "det dummaste jag gett mig in i".