Längdåkning (eller längdskidåkning) är en skidsport där man förflyttar sig med egen kraft i varierande terräng, till skillnad från utförsåkning, och den är särskilt populär i Norden samt växer i Kanada, USA, Japan och Kina. Historiskt sett är Kalvträskskidan (cirka 5200 år gammal) världens äldsta bevarade skida, men tävlingsformen etablerades under 1800-talet, med Norges första skidklubb i Trysil (1861) och den första svenska klubben samt tävlingen i Stockholm (1879). Moderna skidor är gjorda av plast/glasfiber (cirka 2 meter långa) och har ett "spann", medan utrustningen förr var av trä; åkaren använder två stavar med trissa/truga samt pjäxor som fästs med bindningar. För att optimera glid och fäste används glidvalla och fästvalla, men det finns även vallningsfria skidor med fiskfjällsmönster eller "skins" (konstgjort skinn) för amatörer. Det finns två huvudstilar: klassisk stil (med tekniker som diagonalgång, stakning och saxning) och fristil, där utrustningen (skidor, stavar, pjäxor) skiljer sig åt. Längdåkning ingår i de nordiska skidgrenarna (med backhoppning och nordisk kombination) och är en folksport i Norge, Sverige, Finland och Ryssland.