Supermarine Spitfire var ett brittiskt jaktflygplan konstruerat av Reginald Joseph Mitchell och är främst ihågkommet för sin avgörande insats under slaget om Storbritannien. Dess rötter låg i tävlingsflygplanet S.6, som vann Schneidertrofén 1931, men det var efter att det misslyckade Supermarine 224 förkastats som Mitchell började utveckla en privat prototyp som flög för första gången 5 mars 1936. Med den kraftfulla Rolls-Royce Merlin-motorn, slank flygkropp, infällbart landningsställ och åtta kulsprutor imponerade den så mycket att en order på 310 plan skrevs redan 3 juni 1936. Efter Mitchells död 11 juni 1937 tog Joseph Smith över och förbättrade flygplanet ständigt, vilket resulterade i totalt 24 versioner – både som jakt- och spaningsplan. Flygplanet byggdes även med olika vingtyper (A, B, C och E) för varierad beväpning – från åtta kulsprutor till 20 mm automatkanoner – samt specialanpassade LF- och HF-varianter för låg respektive hög höjd.