Tage Erlander (1901–1985) var en av Sveriges mest inflytelserika politiker, partiledare för Socialdemokraterna och statsminister under åren 1946–1969. Hans 23 år på posten utgjorde ett världsrekord i oavbruten sittning för en regeringschef i en parlamentarisk demokrati, och han var dessutom riksdagsledamot från 1932 till 1973. Efter att ha vuxit upp i Ransäter studerade han i Lund, där han bytte från fysik till samhällsvetenskapliga ämnen och genom studentengagemang i bland annat Clarté och tredje rikets brutalitet omvandlades till en socialdemokrat. Hans tidiga karriär gick via Lunds stadsfullmäktige och riksdagen, men han rönte om kontrovers då han som statssekreterare i Socialdepartementet ansågs vara djupt inblandad i upprättandet av 14 hemliga interneringsläger under andra världskriget. Trots detta samt att han blev utsedd till statsminister 1944 som minister (konsultativt statsråd) och ecklesiastikminister, efterträdde han Per Albin Hansson som statsminister 1946 och ledde sedan landet genom en lång era av ekonomisk tillväxt och omfattande välfärdsreformer.