Spårvagnen är ett eldrivet fordon som är byggt för stadstrafik, med förmågan att klara snäva kurvor och kraftiga stigningar, och förses med effektiva bromsar för att snabbt kunna stanna i gatumiljö. Historiskt sett började spårvägarna anläggas i stor skala från 1890-talet, men många avvecklades under 1930-talet på grund av bilismen, för att sedan få ett miljödrivet uppsving från 1980-talet. I Sverige trafikeras spårvagnar i städer som Göteborg, Norrköping, Lund samt i Stockholmsområdet, medan omfattande nät finns i europeiska städer som Berlin, Wien och Budapest, och i San Francisco finns berömda kabelspårvagnar. En udda historisk detalj är att Göteborg under 1918 togs i bruk särskilda katafalkspårvagnar för begravningstransporter, något som inte finns i trafik idag. Tekniskt sett använder spårvagnar ofta magnetskenbroms för maximal friktion, och de finns i både enkel- och dubbelriktningsutföranden; dubbelriktningsvagnar används i till exempel Stockholm och Lund, medan enkelriktningsvagnar är vanliga i Göteborg. De är generellt lättare och kortare än järnvägsfordon, ofta 30–60 meter, för att smidigt kunna integreras med gatumiljön.