Bedrägeri i svensk lag

Bedrägeri är ett brott enligt 9 kap. brottsbalken (1962:700) som innebär att någon genom vilseledande förmår en annan person till en handling eller underlåtenhet som medför vinning för gärningsmannen och skada för offret. Vilseledandet kan ske på många sätt, till exempel genom att påverka automatisk informationsbehandling, och straffet för normalgraden är fängelse i högst två år. Rättsfall visar på brottets bredd, från förfalskade postkvitton och obetäckta betalkort (50 000 kronor gav fyra månaders fängelse) till felaktiga saldon i bankböcker, medan underlåtenhet att upplysa om inkomst vid socialhjälp inte ansågs vara bedrägeri utan numera räknas som bidragsbrott sedan 2007. För grovt bedrägeri, som kännetecknas av exempelvis missbruk av allmänt förtroende eller betydande värden, är straffet fängelse från sex månader upp till sex år. Exempel på detta är ett fall där drygt 400 000 kronor togs ut via vilseledande, samt ett fall där Allmänna arvsfonden bedrogs på runt 56 miljoner kronor. Ett uppmärksammat fall är den 60-åriga kvinna som 2007 dömdes till sex månaders fängelse för att ha löst in en falsk check, där hon hävdade att hon själv varit offer för ett Nigeriabrev, men tingsrätten fann hennes berättelse osannolik.