Vindkraft innebär att vindens rörelseenergi, som ursprungligen är omvandlad solenergi, utvinns för att producera elektricitet. Den moderna tekniken utvecklades från mitten av 1970-talet och kännetecknas idag av horisontalaxlade vindturbiner med tre vingar, där de allra största havsbaserade verkan kan ha en turbindiameter på upp till 220 meter och en effekt på 12 megawatt. En viktig milstolpe var runt 1990-talet, när man introducerade kraftelektronik som ersatte de tidigare frekvenssynkroniserade verken och höjde verkningsgraden betydligt.

Fysiken bakom är tydlig: effekten är proportionell mot vindhastigheten i kubik, vilket innebär att en fördubbling av vindstyrkan ger åtta gånger mer effekt. Enligt Betz lag kan dock maximalt 59 procent av vindens energi tas tillvara, och effektiva verk når typiskt 40–45 procent. Vindarna styrs högt upp (500–1000 meter) av lufttryck och jordrotation, medan markbundna verk kraftverkar i lägre luftlager där friktion spelar en avgörande roll. Den förnybara energikällan spelar en central roll i världens övergång till ett mer hållbart elsystem.