Bensin är en lättflyktig och lättantändlig blandning av kolväten (5–10 kolatomer) med kokpunkt mellan 30 och 190 °C, och är sedan 2013 det viktigaste bränslet för förbränningsmotorer. Den framställs främst genom fraktionerad destillation av råolja, men för att höja oktantalet används processer som termisk krackning (införd 1912), katalytisk krackning (1944) och katalytisk reformering (1949). Syntetisk bensin kan även tillverkas från kol eller biomassa, med metoder utvecklade av Bergius (1913) och Fischer-Tropsch (1933), samt från förnybara råvaror som matavfall eller sågspån. För att förbättra egenskaperna tillsätts ämnen som tetraetylbly, alkoholer eller etrar, och innan ottomotorns genombrott användes bensin främst för fläckborttagning, avlusning och lampolja. Idag är bensin den absolut vanligaste drivmedlet för mindre motorer – från mopeder till propellerflygplan – och har en komplex sammansättning av alkaner, cykloalkaner och aromater.